2008-10-29

En grön dag från topp till tå!
Bilden är självklart tagen med självutlösningsfunktionen på kameran. Jag är stolt!


Lise

2008-10-16

Om följande just inträffat vet bara en cyklist i gul reflexväst och en tjej som gav mig en konstig blick. Och jag då.

Åkte hem från jobbet fast besluten att jogga för första gången i modern tid. Jag började med att sätta på mig en passande och lagom ful utstyrsel. Taights, blå tröja och röd fleese(som regnskydd- vad annars?!). Gick sedan med raska och beslutsamma steg mot friluftsområdet kanske 500m från huset för att där "sätta igång". Har joggat max 200m när jag inser att mina benhinnor försöker ta sig ut ur kroppen eller ngot. De protesterar hur som helst och jag tänker 'skiiitsamma', slutar jogga går 100m och de känns lite bättre. Smart som jag är börjar jag då jogga igen- och efter 50m gör det så ont att jag nästan inte kan stå på benen. Försöker sträcka ut dem en liten stund- men det bränner forfarande ända nerifrån fästet.

Men det är nu det förnedrande börjar- att försöka ta sig hem. Det har vid dethär laget också börjat regna ganska kraftigt och jag inser att jag snart kommer se ut som en blöt hund. Det är OK om man joggar och samtidigt ser sportig ut, men INTE om man linkar och faktiskt känner sig som en blöt hund. Insåg ganska fort att det gjorde som allra ondast när jag gick i nedförbacke- och hela vägen hem är en nedförbacke. Så hur löser jag detta?
Jag gör nedförsbacken till en uppförsbacke. Börjar alltså promenera baklänges. Passerar en cyklist i gul reflexväst som står och stretchar. Testar att gå lite åt sidan, men det fungerar inte lika bra, så jag återgår till bakåt promenaden. Nästan hemma ser jag en tjej i otroligt snygga byxor som ger mig en äcklad blick.

Om detta förnedrande har skett är det ingen som vet.
Utom en jag, cyklisten och tjejen.


En liten uppföjning av T. L. Mellroth- historien. Vi började se på de fakta som fanns eller inte om att jag skulle heta Trine Lise. Kom fram till att det faktiskt inte fanns några fakta om att hyresvärdinnan trodde att jag hette det. Däremot finns det en liten lapp som Bella satt upp på brevlådan där hon målat en bild av mig och skrivit "Tant Lise Mellroth"- eftersom vi de första dagarna här kallade varandra för farmor och mormor. Här om dagen kom så ett brev från posten om att "Tant Lise Mellroth" är registrarad som boende på den här adressen. Jag är stolt.


/ Lise

2008-10-07

I lördags var det girls night out. Samtliga tjejer i huset gick outclubing, som vi kallar det. Nej, skämt å sido, det finns inga klubbar här. Vi var på lokal-rock-pubben Garage - men de har dock en väldigt gedigen lista på band som har spelat där!

Lite pics från kvällen:









Dagen efter var det bakdag. Ninas shake and bake muffins tog priset.



Hade!

2008-10-03

I tisdags skedde det vi alla väntat på så länge. Klockan 12:55 satt en spänd och förväntansfull Isabella Stille i väntrummet utanför Bergens Hälsocenter. Mina förhoppningar på fysioterapeaten var minst sagt höga.

Mötet var, på alla sätt man kan tänka sig, en stor besvikelse. Sjukgymnasten visade sig vara en lågmäld och sliten kvinna i övre medelåldern. Hon klämde lite på min arm och försökte sedan sälja någon slags värme-lera till mig för 400 norska kronor. När jag artigt tackade nej ville hon istället att jag skulle köpa några musarms-övningar i rörlig bild för 250 kronor. Jag förklarade att jag inte hade så mycket pengar och egentligen bara ville ha svar på några frågor om min skada. Där avslutade hon direkt mötet och jag fick hosta upp 250 kronor för "behandlingen" som hon valde att kalla det. Snopna gick vi (jag och musarmen) sedan därifrån.


















Något betydligt mer prisvärt var singing cowboy-kvällen på Landmark i tisdags. Bergen filmklubb visade filmen "Red River Valley" och efteråt spelade bandet "Emty Bottles Borken Heart". En mysig kväll med sång, dans och rutiga cowboyskjortor. Det kommer garanterat att bli fler filmklubbskvällar för oss i fortsättningen.

/Bella

2008-10-02

Häromdagen upplevde jag det mest tragiska någonsin. Jag satt på gården på jobbet och iakttog hur 2 femti-plus tanter satt och hetsrökte på lunchpausen. Långa Malboro, som de satt och fimpade i ett plastglas med vatten i. Jäkligt tragiskt! MEN- idag satt jag inomhus på lunchen och fick vara med om det multi-mest tragiska! För det första finns det ett rökrum där man kan sitta och äta/röka. (Jäkligt 90-tal!) Det är i princip bara jag på Meny som äter lunch nämligen. De andra röker. Jag satt idag med två 25+ tjejer som jobbat på Meny i kanske 6år. De hetsrökte sin lunch och sköljde ner det med lite cola. Sjukt! Jag gick därifrån med röksmak i munnen.

Lise