2008-10-29

En grön dag från topp till tå!
Bilden är självklart tagen med självutlösningsfunktionen på kameran. Jag är stolt!


Lise

2008-10-16

Om följande just inträffat vet bara en cyklist i gul reflexväst och en tjej som gav mig en konstig blick. Och jag då.

Åkte hem från jobbet fast besluten att jogga för första gången i modern tid. Jag började med att sätta på mig en passande och lagom ful utstyrsel. Taights, blå tröja och röd fleese(som regnskydd- vad annars?!). Gick sedan med raska och beslutsamma steg mot friluftsområdet kanske 500m från huset för att där "sätta igång". Har joggat max 200m när jag inser att mina benhinnor försöker ta sig ut ur kroppen eller ngot. De protesterar hur som helst och jag tänker 'skiiitsamma', slutar jogga går 100m och de känns lite bättre. Smart som jag är börjar jag då jogga igen- och efter 50m gör det så ont att jag nästan inte kan stå på benen. Försöker sträcka ut dem en liten stund- men det bränner forfarande ända nerifrån fästet.

Men det är nu det förnedrande börjar- att försöka ta sig hem. Det har vid dethär laget också börjat regna ganska kraftigt och jag inser att jag snart kommer se ut som en blöt hund. Det är OK om man joggar och samtidigt ser sportig ut, men INTE om man linkar och faktiskt känner sig som en blöt hund. Insåg ganska fort att det gjorde som allra ondast när jag gick i nedförbacke- och hela vägen hem är en nedförbacke. Så hur löser jag detta?
Jag gör nedförsbacken till en uppförsbacke. Börjar alltså promenera baklänges. Passerar en cyklist i gul reflexväst som står och stretchar. Testar att gå lite åt sidan, men det fungerar inte lika bra, så jag återgår till bakåt promenaden. Nästan hemma ser jag en tjej i otroligt snygga byxor som ger mig en äcklad blick.

Om detta förnedrande har skett är det ingen som vet.
Utom en jag, cyklisten och tjejen.


En liten uppföjning av T. L. Mellroth- historien. Vi började se på de fakta som fanns eller inte om att jag skulle heta Trine Lise. Kom fram till att det faktiskt inte fanns några fakta om att hyresvärdinnan trodde att jag hette det. Däremot finns det en liten lapp som Bella satt upp på brevlådan där hon målat en bild av mig och skrivit "Tant Lise Mellroth"- eftersom vi de första dagarna här kallade varandra för farmor och mormor. Här om dagen kom så ett brev från posten om att "Tant Lise Mellroth" är registrarad som boende på den här adressen. Jag är stolt.


/ Lise

2008-10-07

I lördags var det girls night out. Samtliga tjejer i huset gick outclubing, som vi kallar det. Nej, skämt å sido, det finns inga klubbar här. Vi var på lokal-rock-pubben Garage - men de har dock en väldigt gedigen lista på band som har spelat där!

Lite pics från kvällen:









Dagen efter var det bakdag. Ninas shake and bake muffins tog priset.



Hade!

2008-10-03

I tisdags skedde det vi alla väntat på så länge. Klockan 12:55 satt en spänd och förväntansfull Isabella Stille i väntrummet utanför Bergens Hälsocenter. Mina förhoppningar på fysioterapeaten var minst sagt höga.

Mötet var, på alla sätt man kan tänka sig, en stor besvikelse. Sjukgymnasten visade sig vara en lågmäld och sliten kvinna i övre medelåldern. Hon klämde lite på min arm och försökte sedan sälja någon slags värme-lera till mig för 400 norska kronor. När jag artigt tackade nej ville hon istället att jag skulle köpa några musarms-övningar i rörlig bild för 250 kronor. Jag förklarade att jag inte hade så mycket pengar och egentligen bara ville ha svar på några frågor om min skada. Där avslutade hon direkt mötet och jag fick hosta upp 250 kronor för "behandlingen" som hon valde att kalla det. Snopna gick vi (jag och musarmen) sedan därifrån.


















Något betydligt mer prisvärt var singing cowboy-kvällen på Landmark i tisdags. Bergen filmklubb visade filmen "Red River Valley" och efteråt spelade bandet "Emty Bottles Borken Heart". En mysig kväll med sång, dans och rutiga cowboyskjortor. Det kommer garanterat att bli fler filmklubbskvällar för oss i fortsättningen.

/Bella

2008-10-02

Häromdagen upplevde jag det mest tragiska någonsin. Jag satt på gården på jobbet och iakttog hur 2 femti-plus tanter satt och hetsrökte på lunchpausen. Långa Malboro, som de satt och fimpade i ett plastglas med vatten i. Jäkligt tragiskt! MEN- idag satt jag inomhus på lunchen och fick vara med om det multi-mest tragiska! För det första finns det ett rökrum där man kan sitta och äta/röka. (Jäkligt 90-tal!) Det är i princip bara jag på Meny som äter lunch nämligen. De andra röker. Jag satt idag med två 25+ tjejer som jobbat på Meny i kanske 6år. De hetsrökte sin lunch och sköljde ner det med lite cola. Sjukt! Jag gick därifrån med röksmak i munnen.

Lise

2008-09-28.

Imorse var Lise påväg till jobbet. Mötte inte många människor men såg en man som krattade löv. Det blåste och regnade och runt den lille mannens hus växte stora träd med många färgglada löv. Han valde ändå att på sin lördagsmorgon kratta löv. Det är frihet.
Jobb ja, det har vi båda fått på bemanningsföretaget Adecco. Vi har inte bestämt oss riktigt än om vi blir utnyttjade eller om det är najs att få prova massa olika jobb på olika ställen. Hittills har vi båda jobbat i färsvarudisken i var sin mataffär(kött och fisk är svårt!), och Bella har arbetat en dag i en kantine(typ lunchrestaurant).

En rolig sak som hände i veckan var att vår hyresvärdinna en dag hade varit i huset och lämnat små klisterlappar med våra namn som ska sättas upp på brevlådan. På lapparna stog alltså I. Stille och de övriga hustagarnas namn- och en lapp med T. L. Mellroth. Hallå! VADÅ T. L.- tänkte vi. Ända tills igår när vår vän Jim informerade oss om att Trine Lise är ett vanligt namn i Norge. Trine Lise. Tack gode gud att jag slipper heta det på riktigt!



Just nu ligger vi på rummet lite halvt utslagna och kommer förmodligen snart att svt-playa bort våran lördagkväll. Jobblivet tär på både på oss och på Lises lugg. Luggen har, liksom oss, förlorat sin glans och lyster till en något mer sliten syn. Men det är inte bara vi som är möra, samtliga huskamrater ligger nu och degar framför det högkvalitativa TV-programmet human-tetris. Förra helgen var det dock livat i luckan då Anders höll ett tre dygns metallparty på loftet. Inbjudna var Anders, hans vän Hans och Nina. Det var högljutt och innehöll mycket sprit. Vi gästade partyt en av kvällarna, dessvärre är det ingen av dem som minns våran närvaro.


Jag förstår att ni alla läsare håller på att dö av nyfikenhet över hur det går med min sjukgymnast-erövring. Här måste jag tyvärr göra er besvikna. ICAs färskvarudisk satte käppen i hjulet och jag var tvungen att omboka min tid i måndags. Men håll ut - kommade vecka lovar jag att besöka Bergens Hälsocenter.


Imorgon ska vi åter uppsöka något av våra favoritfik. Kaffe för en tia eller mängder av te för 15 är helt ok i Norgeland. Och gott för själen. Eller så kanske vi vågar vidga våra vyer och uppsöka nåt oprövat ställe. Det får morgondagen utvisa.